chriping

Nu äntligen känns det som om vi börjat komma i ordning i nya lyan :) Äntligen har man börjat packa upp sig ur förrådet och våra grejer samsas nu någon slags brokig symbios i köksskåp och hyllor... Kontorsdelen är på plats och datornerna har fått sig ett uppsving tack vare älsklingens bror som var så snäll och hjälpte oss att installera om dom och rensa dom på all skit samt hjälpt oss koppla allt rätt med router och allt sånt där tekniskt som jag personligen troligtvis kommer att utveckla kraftig allergi emot (om jag inte redan gjort det...) Tack fina du för det!!!

Ja, idag blev man ett jordsnurr äldre igen då. Ett nödvändigt ont som sker varje år ganska precis den här dagen: den 24 april. I år var det dags för mitt 25:e år här på jordelivet och man skulle ju kunna tro att ett hejdundrande kalas skulle äga rum... Men nej, jag är för det första en mycket enkel person och tycker att det är jobbigt med festligheter. Därför har jag bara ordnat med hjälp av min vapendragare och fina vän Katrin en liten fest till helgen och sen var det klart med det firandet...

Familje-kalas skulle det oxå bli men helt ärligt så har jag egentligen ingen som helst lust längre. Den dog fullständigt, totalt, helt och hållet osv. Det blev en enkel sammankomst hemma hos föräldrarna med mina syskon istället. Vi firar då mig och min syster som fyller år imorgon med att äta en tårtbit i all enkelhet... Så får det bli! För annars kan ju en viss någon bli enormt sur och resten av familjen tycker tydligen inte att 25år är något att fira, ledsamt tycker jag då det faktiskt är jag som fyller år...

Jag är helt emot att göra sådana här inlägg, gråta-ut-inlägg... Jag är enormt förbannad på mig själv just nu när jag skriver det oxå eftersom att det helt strider emot mina principer. Förhoppningsvis gör jag åtminstonde en person glad som lyckats förstöra hela grejen med att fylla år för mig. Så tack ska du ha, du är underbar! Extra tack till resten av svikarna och hoppas ni tänker om!

Jag älskar min sambo enormt mycket och att det här händer är inget som kommer att påverka vårt förhållande, det enda jag kan förlora här är en svekfull skara människor. Tack för att ni lyssna!

Kram!

PS. Tack alla goa fina som skrivit sms och FB meddelanden till mig idag, ni har förgyllt min dag! TACK;) DS.

Äntligen börjar denna lägenhet ta form. Idag ska vi börja på den sista väggen som ska tapetseras, fondväggen i vardagsrummet. Snart kan vi alltså börja möblera även detta rum och kunna packa upp kartongerna som nu stått överallt i lägenheten. Härligt!

Att bo i kartonger, kassar och möbler överallt och ingenstans har varit påfrestande. Inte för att allt legat i kartonger sedan den dagen vi flyttande in, vi har ju trots allt i stort sett packat upp allt som är i köket och sovrummen. Trots detta är lilltjejens rum det enda som faktiskt är helt iordning. Det har inte funnits någon mening med att packa upp mer då vi inte varit klara och därmed inte kunnat varken packa upp mina saker som ligger i förrådet eller hängt in kläder i skåp och lådor ännu. Dessutom ska fler möbler inhandlas, mattor och gardiner läggas ut och sättas upp. Hyllor ska monteras och tavlor hängas upp. Hela denna verksamhet har fått stått på standby tills den dag alla tapeter, fönsterbrädor och trösklar blivit färdigställda... huff....

Nu ser jag äntligen ett ljus i tunneln och vi kan börja inreda det som faktiskt ska föreställa vårt hem! Internet kan kopplas in, telefonen likaså. Blommorna kan sluta trängas på köksbordet för att istället placeras ut till deras nya hem på de nya fönsterbrädorna och gardinerna kan äntligen få komma ut ur sina lådor, foton kan ställas upp osv...  Jag kan börja städa och få ordning, något som jag (vilket jag aldrig trodde jag skulle säga) saknat.

Nu städa lite ;) Sedan invänta min älskling för att ta tag i det dära tapetandet xD !

För ungefär en sekund sen var detta inlägget påväg att handla om hur jag känner kring något som för mig är ett stort problem. Jag kände för ett ögonblick att jag ville skrika ut till hela internetvärlden hur arg jag egentligen är och hur synd det är om just mig just nu.... Men efter att ha spenderat den där sekunden med att stirra på det där strecket som blinkade i början på denna textrutan så ändrade jag mig. För egentligen, helt ärligt nu, vad har det för nytta att gråta ut på en blogg eller andra sociala medier såsom t.ex. Facebook, Twitter eller andra liknande sidor???

Att gråta ut offentligt på Internet, eller att smutskasta en annan person, är egentligen som att bita sig själv i R.Ö.V.A.... Jag menar såhär: Säg nu att jag är skitförbannad på låt säga min sambo, eller kanske en vän, för en händelse eller oenighet oss emellan. Jag sitter vid datorn och är så förbannad så jag kokar. Just i stundens hetta skriver jag ett sarkastiskt eller rent av elakt inlägg om denne någon för att få sympati, kritik eller vad det nu är jag vill ha ut av det, på ett socialt medie som låt oss säga Facebook. Eftersom jag dessutom i detta scenarium inte är speciellt "gôôrsmart" så tror jag i min enfald att bara mina vänner på Fb kan se detta och skriver ut namn eller något annat som förtydligar vem denne "idiot" är och jag kan vara trygg med att det stannar mellan oss vänner... Kanske får jag ett par tröstande ord, ett gott råd eller fler knivar huggna i min sambos eller väns rygg och känner mig efter detta genast lite bättre till mods. Jag har fått min s.k. "hämd".

Men nu var jag ju inte sådär "gôôrsmart" egentligen... Jag var ju egentligen rätt enfaldig och urblåst. Inte bara för att jag lagt ut ett privat bråk till offentlig beskådning, eller för att jag är planetens största feglort som inte säger det jag tycker direkt till berörd part, utan dessutom för att jag korkad som jag var inte fattade att på internet syns allt. För huuur gärna jag än vill tro att det bara är mina vänner som kan se detta urkorkade inlägg så är det inte riktigt så det går till i verkligheten. Allt som hamnar på internet, stays on the internet.

Andra kan lätt få se inlägget, genom delning, att någon vän gillar kommentaren vilket i regel öppnar upp för dens vänner att se inlägget eller genom traditionell ansikte mot ansikte metoden, d.v.s. skvaller. Kanske ångrar jag sedan att jag i stundens hetta skrev som jag gjorde eller rent av skäms lite men då lilla gumman.... är det försent...

Jag har tyvärr sett en hel del av sånhär "jag-gråter-ut" skit på flera sociala medier men kanske främst på Facebook det senaste. De biter sig själv i röven och framstår som patetiska... Jag skulle personligen aldrig lägga ut ett privat gräl med någon på ett sådant ställe eller på en blogg för den delen. Men det är ju jag det... Jag föddes med en hjärna...

Vill man gråta ut, gör det till en nära vän, till mamma eller någon annan du känner att du har förtroende för. Det är bättre, ärligare och framförallt inte urkorkat. Det man vill hålla privat, håller man just privat... Jag är ledsen om någon tar illa vid sig av detta inlägget, jag framför bara en åsikt, vilket inte innebär att den för den sakens skull är den enda sanningen i världen. Tar man dock illa vid sig kanske man efter att ha läst detta gråter ut en liten skvätt... Absolut! Gör det, verkligen!

Jodå, under förra veckan small det till och från och med den 29e mars har jag och min älskling sovit under det tak som vi numera kallar VÅRT hem! Jag är lycklig, nykär, stressad, oorganiserad och i största allmänhet förvirrad men att bo under samma tak som <3 känns bara underbart och helt rätt på nåt vis:) Vi är dock inte klara med renoveringen här men vi fick flytta in ändå eftersom de gamla lägenheterna var tvungna att överlämnas till nya ägare... Egentligen gällde detta bara <3s lägenhet eftersom min hyresrätt inte blir uthyrd förrän 1maj, trots detta lyckades jag med lite hjälp från sis #3 tömma och städa ur den under förra veckan, den mördande hemtentans veckan... Huga! För tillfället lever vi hursom, pga detta i ett virrvarr av möbler, kartonger, påsar, tapeter, verktyg och annat smått och gött. Därför har jag nu inte tillgång till en dator och får på grund av denna anledning tillsammans med den vanliga ursäkten om tidsbrist återigen förklara och ursäkta den klena närvaron av nya inlägg här. Tack vare min sk smarta telefon kunde jag dock klämma in ett par rader idag:) puss på er!!!

Tiden vill inte riktigt räcka till för mig för tillfället. Den här månaden är det dags att flytta ihop med <3. Vi har fått nyckeln till nya lägenheten och är med andra ord i full gång med att renovera. Nya golv i sovrumen och i hallen är lagda och tapeter ska upp i båda sovrummen och i vardagsrummet. Kommer bli stressigt bara det... Dessutom ska två lägenheter packas ner i kartonger och flyttstäd göras, i båda... Utöver detta försöker jag hinna med skolan som bjuder på både dugga och hemtenta denna månaden... Perfekt timing, eller hur?! Som grädden på moset har jag fått jobba extra en del, något jag äntligen nu haft möjlighet att få göra och som jag tacksamt tar emot såklart! Både jobbat på förskolan och på ålderdomshemmet:) (cash is King ni vet, haha!) Bloggen får som vanligt läggas åt sidan till det där som kallas ett liv... Kul att jag trots detta ändå har en del trogna läsare, värmer i mitt lilla hjärta ska ni veta! Kommer vara mer som fölk om en månad eller två;) Ha nu en underbar dag i det fina vädret!!!

... det börjar närma sig inflyttningsdatum på den nya lägenheten och allt känns fortfarande lite overkligt. Trots att vi köpt nytt golv, nya tapeter till tre rum, takfärg, tapetlim etc.etc... Det känns fortfarande avlägset... Men 15 mars har vi båda adresserna på nya stället och förhoppningsvis får vi nyckeln något tidigare så vi kan börja greja så fort som möjligt!

Vi pratar om färg på gardinstänger i olika rum, golvlister, huruvida trösklarna ska målas eller slipas och lackas osv... Börjar bli lite väl på detaljnivå, fast samtidigt är det lite skönt. Kommer vi överens om färgsättningar och möbler så är det bara att sticka iväg och handla sen, vi behöver liksom inte tjafsa i butiken då :)

Nu, tv och mys en stund innan vi tar kvällen... Natta!

Som jag nämnde i tidigare inlägg kommer kampanjfilmen att läggas ut på Youtube, därför kan jag med gott samvete lägga upp den här :) Uppdraget var att göra en film som del i en kampanj, som går ut på att göra ungdomar mer aktiva i politiken. Kampanjen skulle beställas av en kommun och resten var sedan fritt för varje grupp att bestämma. Min grupp valde kommunen Hammarö och kampanjens mål var att öka kommunikationen mellan kommunens politiker och kommunens ungdomar. Dessutom ville vi att ungdomarna skulle engagera sig i sin egna kommuns politiska ageranden, det kan handla om allt från stadsplanering till mindre event eller belysning på cykelvägar... Bara fantasin sätter gränser.

Vi vet att målgruppen (ungdomar) i stor utsträckning finns på de sociala medierna och i Sverige är Facebook och Youtube än sålänge de största. Därför valde vi i vår kampanj för Hammarö att upprätta en Facebooksida där ungdomarna på ett enkelt vis ska kunna integrera direkt med kommunens politiker istället för att behöva krångla sig in på kommunens egna hemsida som för tillfället är extremt tung, svårorienterad och har fortfarande ett alltför byråkratiskt språk för att unga ska ens orka använda sig av den... (förlåt Hammarö Kommun! Tilläggas bör är att det finns planer hos kommunen att arbeta om hemsidan.)

Unga säger sig tycka att det är svårt att veta hur man ska gå tillväga när man vill lämna förslag till kommunpolitikerna och med en sida på Facebook skulle detta problem förebyggas. Dessutom kommer tävlingar och eventplanering kunna läggas där, för att göra sidan mindre tråkig och mer målgruppsanpasssad. HURSOM!

Nog med genomgång och förklaringar!!! Filmen är alltså en reklamfilm för Facebooksidan...
Musik: D. Ahlsén

OBS!!! Filmen är en del i ett grupparbete för skolan och har därför inget som helst samband med verkligheten. D.v.s. Hammarö Kommun står inte bakom filmen och Facebook-sidan finns inte i verkligheten. OBS!!!

Här händer det inte mycket! Oj, oj, oj... Får skriva en liten rad så ni vet att ja lever ;P

Denna veckan har vi grupparbete som tar upp all min vakna tid. Uppgiften går ut på att "hjälpa" en kommun att engagera deras ungdomar politiskt på något vis, fri tolkning på hur såklart... En film ska produceras och en kampanjplan ska skrivas. Igår filmade vi ihop allt material till filmen och idag har vi klippt ihop den :) Dessutom har en gruppmedlem komponerat ihop skön musik alldeles själv (mkt viktigt! inget copywrightat här inte...). Imorgon ska film och musik klippas ihop, kommer bli fantastiskt bra!

Filmen kommer att läggas upp på Youtube så eventuellt kommer jag att lägga upp den här, d.v.s. om tekniken tillåter, rättare sagt om jag får till det, haha... Jag kan direkt säga att jag själv inte deltar, jag har haft hand om ljudupptagningar (får jag skylla på åtminstone, sanningen är att jag ballade ur och ville inte visas på film...).

                       
                                              Mängden filmteamet :)

Så kul är mitt liv just nu:) Ha en go kväll!

Med stor sorg i mitt hjärta och en släng av vemod..... ÄH! Haha, nej verkligen inte!!! Idag tog jag det slutgiltiga steget ut i det okända... Har nämligen sagt upp min lilla etta i annelund för att snart kunna flytta ihop med <3at. Hur glad är jag tro? Enormt lycklig skulle jag vilja påstå! Naturligtvis kommer jag inte flytta in i hans lilla 2:a utan vi har allt hittat ett större boende. Vart och så vill jag inte avslöja förrän affären är helt färdig såklart.

Just nu sitter vi med massa ideér om tapeter, golv och annat sånt där kul eftersom vi självklart vill göra iordning det nya hemmet till vårt. Kunde aldrig föreställa mig att jag skulle sitta och kolla på olika sorters golv och välja om det ska vara 2 stavs laminat eller 3 stavs liksom. Eller för den delen matcha fondtapeter med olika färger, men nu sitter jag här och tycker till och med att det är kul... Who knew?

Det ni alla skeptiker och skvallertackor! Med detta avslöjande har jag garanterat gett åtminstonde de sistnämnda snackis-material den närmsta veckan, haha! Så jättegrattis till mig och ni andra får ha en fortsatt trevlig afton.

På bussen hem igår, efter kurs/projektavslutningen, så hamnade jag bredvid en kille som jag känner igen nåt fruktansvärt mycket. Jag har dock aldrig pratat med honom eller träffat honom i verkligen förut, men jag vet att han renoverade en garderob för någon vecka sen. Jag vet vem har är tillsammans med, hur det brukar gå när han och hans sambo bråkar, vad han köpte för present till henne senast osv. Jag vet väldigt mycket om den här personen men han har antagligen aldrig ens sett mig förut.

Hans sambo skriver nämligen en blogg som jag ibland kikar in på. Där finns bilder på honom så man känner igen han till hans utseende. Där finns historier om vad han emellanåt brukar göra, vilka hans vänner är, vad han jobbar med och vad hans hobbisar är.

Jag satte tungan i halsen på mig själv när jag var påväg att glatt heja på honom innan jag insåg att jag egentligen inte alls känner den här personen och hejdade hälsningen innan den slapp ur min mun. Han är ju bara en internet-kändis!?! En konstig känsla att sitta bredvid honom under den 1 timmes långa färden hem från Karlstad, särskilt när man vet så mycket om honom. Det slog mig då vad mycket folk egentligen delar med sig av på sina bloggar, hur intima de är och hur andra i en bloggares liv blir lika exponerade. Tolka mig rätt, det är inget fel med detta sålänge alla parter är med på det. Men det kändes konstigt att veta så mycket om en människa som man inte ens känner eller som i det här fallet aldrig ens sett i verkligheten förut.

Tankeställare....

Känslan man får av att plugga större delen av ett dygn kan väl i princip förklaras så här: Man har en fruktansvärd migrän eftersom det efter några timmars läsande känns som om hjärnan försöker att expandera likt en tvättsvamp som läggs i en ugnsform fylld med vatten. Problemet är bara det att till skillnad från svampen kan hjärnan inte expandera fritt utan pressas ut mot kraniumet och hoppas förtvivlat att kraniumet även det kan expandera. Kranium expanderar naturligtvis inte utan student får till följd av hjärnans expanderingsförsök en stark migrän. Svampmigrän helt enkelt! Att man dessutom känner att man inte är ett dugg förberedd eller har koll på någonting alls adderat till redan nämnda symptom så blir diagnosen på den flitigt panikstuderande studenten som följer: "Svampmigrän med lätt tentamensångest. "

Vid extrema fall kan även hårslitande, nagelbitande och tårfällningar i form av gråt förekomma. Det har även noterats fall där studenter med åkomman fått uppkastningar timmen innan tentamen ska skrivas. Detta har sin logiska förklaring i att en student som känner sig dåligt förberedd kan få förvärrade symptom ju närmare tiden för skrivningen kommer. (Extrema fall brukar dock oftast drabba de studenter som utöver redan beskrivna åkomma lider av något som kallas för "prestationsångest". Detta drabbar ofta den som har höga krav på sig själv men även de som får höga krav ställda på sig utifrån från t.ex. familj, vänner och annat löst folk.)

Vad husläkaren rekomenderar för att lindra denna åkomma är ett mindre mysterium och ingen, utbildad som outbildad läkare, verkar kunna ge ett bra narkotikabefriat botemedel. Symptomen brukar dock lätta avsevärt i samband med att färdigskriven tentamen inlämnas och symptomen släpper helt då studenten återfår sin tentamen med ett godkänt resultat ca. 2 veckor senare. Om resultatet på inlämnad tentamen mot all förmodan skulle visa sig vara av negativ art (d.v.s. icke godkänt) kommer student att återfå sina symptom och i vissa fall även med ett bonussymptom i form av skam och skuldkänslor för att student ej läst sin kurslitteratur ordentligt eller av andra liknande anledningar.

Husläkarens bästa tips till allmänheten: Undvik alla typer av tentamen, uppsatser och alla andra liknande symptomframkallande situationer i största allmänhet.
Behöver du hjälp med att sluta plugga? Kontakta din lokala arbetsförmedling!

Usch och fy..... Nu var det snart tenta dags igen, redan på onsdag för att vara mer precis. Hade helt glömt av allt vad skola och plugga hette under mitt s.k. jullov. (jobbade extra hela lovet faktiskt.... duktiga jag, hehe...). Så beskedet att tentan var i antågande redan nu kom som en mindre chock, trots att det stått i min almanacka sedan november... Därför blev det till att jag i vanlig ordning sista-minuten pluggar för glatta livet och har bosatt mig hemma i min egen lägenhet såhär ett par dagar innan tentan. (Stackars älskling behöver sova på nätterna och då kan jag ju inte sitta uppe och läsa och slita mitt hår... hehe).

                                          

Min fina darling har dessutom gjort matlåda till mig som jag bara kan värma på när jag börjar bli hungrig. Han vet att jag fuskar med att äta när jag pluggar då jag i regel glömmer bort att äta och ersätter mat med minst tre kannor kaffe/dag. Blev riktig rörd av hans omtanke när han kom med den förut, världens underbaraste!

I övrigt är jag nöjd med det mesta, projektet (som jag kanske inte nämnt men som jag och två till har jobbat med sedan november) flyter för tillfället på bra och det verkar som att alla projektdeltagare, resursägare och kund är nöjda. (peppar, peppar....) Förhoppningsvis är allt klart om en vecka och då hoppas jag att vi ska kunna lägga sista handen på alla detaljer för att sedan leverera till kund :) Yeeeey!

Vill du ta del av en liten del av vårt projekt? Håll utkik i nästa nummer av Bofast (utkommer i februari) ni som har den tidningen, eller råkar känna någon som har, för då ska förhoppningsvis min första annons annonseras. Mja, hela äran kan jag faktiskt inte ta åt mig, de andra två i min projektgrupp är minst lika skyldiga, hehe :)

Nej, nu ska jag fly tillbaka in i min lilla kurslitteratur värld!
Tack för att du lyssna!

Det var ett bra tag sen jag uppdaterade här, ja vet... Fy på mig! Trots detta verkar det ändå finnas de som ihärdigt kikar in på bloggen varje dag för att se om jag plitat ner en ny rad eller två :) Tack underbara ni!

Julen har varit underbar so far, trots att jag hittills jobbat varje dag... Att jobba julafton var iofs riktigt drygt men jag jobbade ju faktiskt bara till 4 på e.m. så kvällen var trots allt räddad:) (fast liiiiite sleten kände sig tant allt...). Fick massor med fina julklappar oxå, jag hade visst varit en snäll tös i år med...

Nu lagar älsk mat åt mig innan jag ska iväg och jobba kvällen. Underbara han!
Så tills vi hörs igen... En riktigt god fortsättning och ett Gott Nytt År önskar jag er! KRAM!!!

Julen, en tid då konsumtionshysterin bara är ett faktum. Julhandlade lite klappar igår när jag ändå slutade relativt tidigt... Man får ju passa på tänkte jag. Ute i god tid vill jag dock inte påstå att jag var, halv 12 på förmiddagen var alla butiker fyllda med alla möjliga sorters människor... Brotta sig fram till vissa hyllor är vad som gäller om man vill ha något... Vill inte ens fundera på hur det ser ut närmare julafton faktiskt:-/ Hysteriskt! Fick dock tag i några helt okej klappar så är i princip klar med årets så att säga:) Gött säger ja bara, även om jag inte är riktigt färdig än... Till helgen ska det bakas pepparkakor med lilltjejen, dessutom ska jag försöka mig på en liten julskinka... Skamligt att man inte gjort en sån än, jag är ju snart 25... Ha en bra dag med er! Hej!